The Life, Death and Reincarnation of Bokträdet

Katedralskolan’s journey snowballed in 1085 when Knut den store wrote to S:t Laurenti church to create a new Cathedral School in Lund. The school, as we think of it, may not have started immediately. We suspect that the school was solely connected to the church and students were mostly involved in religious activities. The school was hit hard during the Scandinavian wars and struggled as Sweden gained control of the Skåne region. Katedralskolan suffered great losses in attendance and only two classes at the elementary level. 

In 1837, the school moved its residence to where it stands today. Before this, the school stood adjacent to the church, “Domkyrkan”. The school secured residence at one of the most prestigious places, “Viffertska gården” or “Viffert farm”  since the 16th century, the site where today's students roam the halls. Between 1716 and 1718, the King of Sweden at the time, Charles XII, lived at Viffertska gården. 

The first and most famous beech tree was planted in 1857 by the principal, Gustav Magnus Sommelius. The school had just moved its premises to where it still recites, this already 20-year-old beech tree was a gift. It was planted in the small garden in the courtyard in hopes of bringing a bit of nature into the school and the students' lives. This tree became a staple for Katedralskolan and was referred to as the care tree, “vårdträd”. In 1869, the head of biology was responsible for observing the tree, year after year. He wrote down his observations in a book called “The Book About the Book”, “Boken om boken” since the beech tree translates to “bok” which also means book. This document is of great importance to Sweden as a whole because of its history. 

I’ve never taken part in the celebration of the beech tree, where students and teachers alike dance and sing around the tree. This tradition was established in 1887, with the care tree celebrating its 50th birthday. This celebratory day brings students of different programmes and backgrounds together; to celebrate the tree and the opportunity of learning and growth. This tree gives great comfort to those around it, by bringing greenery into a grey and brown environment and hope for the future. 

Every book needs an ending and sadly in 2012, the book closed its first chapter. The tree had contracted an illness and the school decided to put it out of its misery. That spring, the school held a funeral and people sang and mourned the tree and what it stood for. However, when a door closes another opens, and Katedralskolan took the opportunity to plant another tree. Specifically, the old tree’s offspring were nursed and growing in the Netherlands. There were five of them and the school planted all of them. They decided to deem the largest tree the new care tree, but this plan was later abandoned. Katedralskolan instead, bought a big tree from Germany to replace the old care tree. 

The new tree was planted in 2019, at the ripe age of 40. The school took special care to move the tree precisely at the right time. In 2020 a large deck was built around the tree. Every year students and teachers celebrate the new tree; celebrate the good in change and the liberty of knowledge. The beech tree - our book - stands tall and mighty in the courtyard, inspiring students to work hard and accept shifts every day. 

Översättning: Katte’s heliga Bokträdet liv och död

År 1085 öppnade Katedralskolan när Knut den store skrev ett brev begärde att en ny skola skulle byggas i Lund. Skolan var inte alls lik det det är idag, istället var den bunden till kyrkan och eleverna studerade de kristna principerna. Skolans öde var obestämd under skånska kriget och skolan minskades när Sverige tog kontroll över Skåne. Katedralskolan reducerades till en barnskola med endast två klasser. 

Skolan flyttades år 1837 till där det hör plats idag. Innan dess, var skolan mitt emot domkyrkan. Skolan skaffade plats i Viffertska gården vilket sågs som en framgångsrik gård. Sedan dess har eleverna studerat och blivit framgångsrika själva. Mellan 1716 och 1718, bodde den svenska kungen, Karl XII, i vifferska gården.

Den första och mest kända bok trädet planterades år 1857 av rektorn Gustav Magnus Sommelius. Skolan hade just flyttats till där det fortfarande står, och en 20-årig bokträd var en present. Det planterades i en liten trädgård i gården, i hopp om att ge skolan och eleverna en mer grön verksamhet. Trädet har nu blivit en symbol för Katedralskolan och kallas för vårdträdet. År 1869 så började biologi- lektören skriva ner observationen om trädet, år efter år. Han skrev ner dem i en bok som kallades för “Boken om boken”. Detta dokument har stor vikt för Sverige eftersom det är en del av vår historia. 

Jag har själv inte deltagit i bokträdet ceremonin, där elever och lärare kommer tillsammans och dansar, sjunger runt trädet. Denna tradition började år 1887, när trädet fyllde 50. Denna festande skapar gemenskap mellan elever av olika program och bakgrund tillsammans; för att fira trädet och möjligheten att lära och växt. Detta trädet ger tröst till eleverna som behöver det, med att ge hopp för framtiden och grönt. 

Varje bok behöver ett slut och tyvärr behövde denna boken avsluta sitt första kapitel. Trädet blev sjuk och skolan valde att “mördra” trädet. Våren därpå hålldes det en begravning och folk kom för att sörja trädet. Dock, när en dörr stängs, öppnar en annan, och Katedralskolan bestämmde sig för att ta tillfället att plantera ett nytt träd. Specifikt, de träden som hade kolnats från de förra, det fanns fem av dem som växte upp på en plantskola i Nederländerna. Det all planterades år 2015 och skolan tänkte hylla det största trädet som det nya vårdträdet. Det bestämdes sig för att köpa en stor bok från Tyskland istället för att bli den nya vårdträdet

Det tyska trädet planterades år 2019, redan 40 år gammal. Skolan var noga med att flytta trädet vid rätt tillfälle. År 2020 byggdes det en stor trädäck runt trädet. Varje år kommer elever och lärare att hylla det nya trädet; hylla allt gott i förändringar och friheten i lärdom.  Bokträdet, vår bok, står högt och kraftigt i vår skolgård och inspirerar elever att sträva långt och acceptera förändringar